Slappt strandliv på Thailands bäst bevarade hemlighet.

19 December 2007 – 7:33

Koh Phayam

Vi är på jakt efter en av de bäst bevarande hemligheterna i den thailändska övärlden, miniön Ko Phayam utanför Ranong ett stenkast från Myanmars kust. Phayam är ön som ingen talar om än. Ön som knappt är omnämnd i Lonely Planet. Ön som det mycket väl kan betraktas som en dödssynd att skriva om… Vi har fått tips om ön av en kompis till en kompis. Och även om det inte behövs en handritad karta, drömmer vi om vår egen ”the beach”.

Koh PhayamEfter ett par timmars lugn båtfärd kliver vi iland på Ko Phayam. Inte ett moln i sikte, tyfonen är historia, framtiden ser ljus ut. Vid bryggan väntar öns samlade fordonsstyrka bestående av ett tiotal mopeder för transfer. Det finns ingen väg på ön, och inga bilar. Men de bofasta – 300 personer – har anlagd en cementstig för att kunna skjutsa turister över ön till de två vidsträckta stränderna med totalt femton bungalowbyar.

Strandlivet på Phayam är suveränt stillsamt. Ibland roar vi oss med att ta en moppetaxi för att köra i full fart på stranden i solnedgången. Samma känsla som att rida, men bekvämare för baken. Annars är schemat frukost, strandpromenad, lunch, hängmattan, strandpromenad, middag. Det är aldrig mer än ett trettiotal personer på stranden, det finns inte en enda försäljare att reta upp sig på. Inget neon, ingen glättig musik. Men ibland smäller det till. Då är det en palm som släpper en
kokosnötsbomb.

När vi tröttnar på att samla snäckor bokar vi massage inne i cashewskogen. Massagen är överraskande bra. Definitivt den bästa jag fått i Thailand. Massören är en kraftfull kvinna som jobbar som sjukgymnast i Kanada halvårsvis. Förutom att hon har hårda nypor och talar bra engelska är hon också självutnämnd healer. ”Du behöver äta jättenattljusolja och vitamin E”, meddelar hon bestämt, ”då orkar du mer”. Jag som trodde det var en vecka i hängmatta jag behövde. Men nej.
-    För mycket vila inte bra varken för kropp eller själ, bygg istället upp styrka genom ökad ansträngning, säger hon.
Och visst blir det till sist lite väl slappt på Phayam. Det enda bekymret här är val av öl: Chang eller Singha? Fast oftast behöver man inte ens bekymra sig om det, man tar den som är kall(ast).

Text: Eva Brodin Kjeller / RES


Vad tycker du? Skriv en kommentar